I förrgår så kom vi iväg riktigt tidigt.
Inte för vi var upp tidigare, men vi har blivit effektiva med att packa ihop för avfärd.
Efter att suttit i kön vid gränsövergången i bara 20 minuter var vi in i nästa nya land, Montenegro.
Här hade det kommit lite länge.
Det syntes tydlig på mer uppväxta trädgårdar, vinodlingar.
Eller klarade dom sig bättre i Kriget?
Prismässigt var det det billigare i Albanien (En melon efter vägen ca 1 sek).
Varken Montenegro eller Albanien har inte riktigt kapaciteten på sitt vägnät för den ökade bilturismen.
Det går inte fort på huvudvägarna. Räkna med dubbla tiden mot google eller andra gpsprogram säger.

Vid färjeöverfarten utanför Kotor hittade vi en camping som vi tryckte oss in innanför grindarna.
Ställde oss innanför grinden och fick ett fantastiskt tak av vindruvor som skuggade.

Efter lite svalkande dricka så cyklade vi efter kustkanten bort till Kotor (1.4 mil och tillbaka) och gjorde den stan.

 

Campingen var ingen vidare av toalett och duschsynpunkt. Men det var ”nära” till Kotor.
Efter frukost under vindruvsklasarna

Så tog vi färjan över sundet.

Där kan man inte vara Svensk och vänta på sin tur.
Bara att nyttja storleken och titta åt andra hållet, annars kommer man få vänta.
Därifrån var det inte långt till Kroatiska gränsen, ca 4 mil. Här blev vi sittande nån timme.
Men vi var riktigt glada när vi såg kön fånr andra hållet som var över 5 km till gränsen.

Nu var siktet inställd på en camping strax före Dubrovnik i Mlini, Camipng Kate. Här kom vi vid 13 tiden.
Fördelen med denna camping var att det gick båt in till Dubrovnik nere vid vattnet.

Hit ska man komma senast 15 skulle jag tro om man vill få plats.

innan det byggdes på med fler husbilar 1 meter mellan. Imorgon åker vi till nästa gränsövergång osv.

Båten tog 20-25 min och kostade 100 hr pengar ToR