Med lite sorg så  lämnade vi campingen där vi hade fått en av dom finaste platserna man kan tänka sig.

Med lillfia (telefonens Gps) for vi in mot land. det skulle vara 28 mil. Inget för oss tänkte jag.
Lillfia hade stakat ut den absoluta rakaste vägen utan  några som helst urskillning från kostig till motorväg.
Den sistnämnda såg vi inte mycket av.

Men som tröst så for vi igenom alla små Chateau områden som finns under Bordeaux.

När vi stannade för att sätta kylen på gas passade Unn att få full uppdatering av området

Efter ett myteri så vägrade vi följa lillfia Och åkte efter en större väg och lyssnade på ett evigt ”vänd när det är möjligt” blandat med ”Gör en U-sväng när det är möjligt”.

Sista 5 kilometern så var jag inte på min vakt och lillfia lurade in mej på en asfalterad kostig bredvid den stora vägen.
Vi tjänade ca 200 meter och fick se lite grotthål i bergkanten alldeles gratis.

Campingen som jag hade hittat sen i vintras var en fullträff igen.

Efter att stödbenen var nere så knäpptes ölen upp och sen var det dax för en ”enklare” middag”

Sen slutar dagen som vanligt med lite bloggande till min och rom eller ölens glädje.